Vad väntar bortom arbetslinjen?
Ökad produktivitet genom bättre och effektivare maskiner borde ses som någonting positivt. Ändå är det många i dagens samhälle som är förlorare på ökad rationalisering och effektivisering. Människor som blir arbetslösa och hamnar i utanförskap.
Med landskatt medför ökad produktivitet automatiskt ökade skatteintäkter, vilket innebär att staten får bättre möjlighet att kompensera de som hamnar utanför på grund av bort-rationaliseringar. Tack vare den minskade inkomstskatten som möjliggörs av landskatt blir det också lättare för bort-rationaliserade människor att byta yrkesinriktning.
Men man måste också gå vidare och fråga sig vad syftet med arbetet är i samhället som det ser ut idag. Om syftet endast är att generera inkomst och inkomstskatt för att sedan bära upp välfärdssystemet, ja då måste man fråga sig om vi inte måste omtolka arbetets betydelse den dag som välfärdsstaten kan finansieras av landskatt. Givetvis måste människor arbeta för att välfärden ska kunna finansieras, men kanske inte i lika stor utsträckning som idag.
Med landskatt som grund för samhällsekonomin, och en minskad eller avskaffad inkomstskatt blir det plötsligt möjligt att utforska nya samhällsformer som rör sig i riktning mot basinkomst (medborgarlön). Kanske kan vi då skapa en sant kreativ ekonomi, som bygger på konst, kultur och forskning, en kreativ ekonomi som genom massiva forskningsresurser kan ta produktiviteten till helt nya nivåer, och därigenom göra behovet av arbete ännu mindre.
Med landskatt kopplad till basinkomst behöver människor inte vara rädda längre för tekniska utvecklingar som fråntar dem arbetstillfällen. Istället kan vi aktivt sträva mot att befria oss själva från så mycket arbete som möjligt. Även samhällsutveckling skapad via maskiner och robotar höjer markvärden, genererar penningränteflöden och beskattningsbar exploatering av naturresurser. Men de kan inte beskattas på sina inkomster... för dessa tillfaller deras ägare. I ett georgistiskt skattesystem löser vi således offentlighetens finansiering och kan minska samhällsstressen på samma gång. En hård arbetslinje ersätts av en mer harmonisk samhällslinje.
Med landskatt medför ökad produktivitet automatiskt ökade skatteintäkter, vilket innebär att staten får bättre möjlighet att kompensera de som hamnar utanför på grund av bort-rationaliseringar. Tack vare den minskade inkomstskatten som möjliggörs av landskatt blir det också lättare för bort-rationaliserade människor att byta yrkesinriktning.
Men man måste också gå vidare och fråga sig vad syftet med arbetet är i samhället som det ser ut idag. Om syftet endast är att generera inkomst och inkomstskatt för att sedan bära upp välfärdssystemet, ja då måste man fråga sig om vi inte måste omtolka arbetets betydelse den dag som välfärdsstaten kan finansieras av landskatt. Givetvis måste människor arbeta för att välfärden ska kunna finansieras, men kanske inte i lika stor utsträckning som idag.
Med landskatt som grund för samhällsekonomin, och en minskad eller avskaffad inkomstskatt blir det plötsligt möjligt att utforska nya samhällsformer som rör sig i riktning mot basinkomst (medborgarlön). Kanske kan vi då skapa en sant kreativ ekonomi, som bygger på konst, kultur och forskning, en kreativ ekonomi som genom massiva forskningsresurser kan ta produktiviteten till helt nya nivåer, och därigenom göra behovet av arbete ännu mindre.
Med landskatt kopplad till basinkomst behöver människor inte vara rädda längre för tekniska utvecklingar som fråntar dem arbetstillfällen. Istället kan vi aktivt sträva mot att befria oss själva från så mycket arbete som möjligt. Även samhällsutveckling skapad via maskiner och robotar höjer markvärden, genererar penningränteflöden och beskattningsbar exploatering av naturresurser. Men de kan inte beskattas på sina inkomster... för dessa tillfaller deras ägare. I ett georgistiskt skattesystem löser vi således offentlighetens finansiering och kan minska samhällsstressen på samma gång. En hård arbetslinje ersätts av en mer harmonisk samhällslinje.